Har börjat jobba

Här går dagarna i ett. Jag har börjat jobba och har varit väldigt trött på kvällarna när jag kommit hem och bara suttit i soffan och försökt komma ifatt. M jobbar ju hemma på Gotland och det är väldigt skönt då han får sköta det mesta i hushållet. Jag försöker dock när jag känner att jag orkar och kör snabbt igenom allt som behövs göras.

Imorgon kommer pappa och Carina. På lördag ska vi, vad säger man, föra urnan till Kyllaj och sjösätta den. Har haft lite båtbekymmer men M ska låna en båt på jobbet och sen ha sin pappas båt på släp eller något, förstod inte. Men han var orolig att det skulle se konstigt ut. Tycker inte det är det värsta med den turen, att det kommer se konstigt ut! Tycker mer att det kommer kännas tomt.

Antonkortet är med mig på jobbet iallafall, han ligger tryggt i fickan och jag känner efter väldigt ofta att han är där och hjälper mig om det är mycket och jag inte kan ha den koll som jag brukar ha på jobbet.

Annars händer inte så mycket eller allt går i ett. Mycket med barnen och skolan och dagis och fritids. Försöker hinna rida lite så jag får lite tid att tänka och slappna av på. Inte alltid avslappnat att rida Felizity dock.

Vi har renoverat Gustavs rum, eller M har gjort det och idag fick han flytta in. Blev jättefint och dilldullarn, som M kallar honom verkar nöjd. Tette som William kallas får vänta lite med sitt rum, han vill ha lila tapeter och eftersom hans rum är målat i lila får han ha kvar det ett tag till.

Ibland kommer det över mig hur hemskt det är det vi har varit med om. Man tänker och vet ju om det hela tiden men ibland förstår man det på riktigt så att säga och då är det bara svart eller det går inte att beskriva.

Jag har inte drömt om Anton någongång och jag skulle så gärna vilja göra det, gärna en dröm som han lever i och mår bra och man är glad. Hoppas bara inte man vaknar och tror det är på riktigt....

Kommentarer
Postat av: Anne

Har följt din blogg sedan lilla Anton föddes och vill säga att du skriver/beskriver er stora sorg så otroligt fint och vackert.

2012-05-04 @ 20:29:30
Postat av: Annie

Jag tycker du skriver/beskriver er sorg så otroligt fint och vackert. Det sägs att tiden läker alla sår, jag tror inte riktigt på det men däremot att det med tiden bleknar.

2012-05-04 @ 21:06:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0