Inge bra start på dagen
När jag väl kom dit så ser man ju inte så stor skillnad på honom. Han är sig lik och det är ändå skönt. Men siffrorna var inte som när jag gick igår kväll. Man märker dock att han inte orkar bråka/visa missnöje när man gör något med honom. Han är mer medgörlig och det är väl för att han inte riktigt orkar bråka utan får lägga sin kraft på att andas och syresätta sig så gott han kan. Så dem har pratat om respirator igen och det är vi ju förberedda på även om det inte känns så roligt.
Har försökt att tänka så att han springer ett maratonlopp och en sträcka får han åka bil (respirator) så han orkar fortsätta och komma i mål. Blir lättare om jag tänker så iallafall. Dem sa att dem hellre lägger honom i respirator innan han måste så att säga, innan han visar att nu orkar han inte mer. Utan när dem märker att det går åt det hållet hela tiden.
Idaag blev det nytt ultraljud på hjärtat och jag var där då. Läkaren tittade ganska länge och jag lyssnade lite och förstod en del. Sen berättade dem förstås för mig. Hans hjärta såg inte speciellt stort ut idag. Alla klaffar och förmak och delar så ut som det skulle. Hon såg förståss att det fick jobba mycket men det visste vi sedan innan. De såg att ductus (googla på det) var helt öppen och att det antagligen var därför han syresätter sig sämre. Man kan medicinera eller operera. Och man vill inte göra något att det om man inte måste. Medicinen kan han inte få just nu och jag tror det berodde på att han har mycket litet antal vita blodkroppar som han får antibiotika för att få bättre immunförsvar. Så han är mycket infektionskänslig.
Idag fick iallafall William och Gustav se honom och det tyckte iallafall Gustav och vi var kul. William tyckte nog det var lite läskigt med sjukhus miljön och att han inte fick klia sig i näsan och ha sig så han gick ut lite tidigare än Gustav som satt i mitt knä och kollade. De fick jättefina rockar på sig som dem inte gillade dock. Anton Panton som Gustav kom på innan men det gillade han inte själv utan FinAnton tyckte han vi skulle kalla honom istället. Gullunge!
Bebisen bredvid skulle flyttas nu och det skulle komma en ny så det var lite rörigt när jag gick. Mamman var lite ledsen över flytten och jag förstår hur det kanske kommer bli för oss någon gång i framtiden. Man blir van med personalen och lokaler och det är aldrig roligt att flytta från tryggheten. Men det är ett tag kvar.
Jag pumpar ut massa med mjölk iallfall så han kan äta som en fullvuxen bebis. Han får dock nu 0,2 ml/mål så dem får se om magen kommer igång. Det finns ett pumprum på neonatal och där vänder man på en skylt som säger att det är ledigt eller upptaget. 2 ggr har jag kommit dit och väntat ett tag och sen kollat och då har det varit ledigt. Mkt irriterande då man inte vill slösa bort tid från att vara med Anton med att vänta på något som inte är nödvändigt.
MAn har ingen riktigt koll på dagarna, vad som hände idag och vad som hände igår. Dem flyter ihop känns det som. man gjorde nytt ultraljud på hjärnan inatt och det var inga tecken på hjärnblödningar och det är jättebra.
Barnen har fått fina fotavtryck som Anton gjort till dem och som dem kan visa på dagis och skolan. Även blöjor som visar hur liten han är. Dem blev lite chockade när dem såg dem, det var innan dem träffade honom. Och dem blöjorna är stora på honom.
Får se om jag kan ladda upp lite bilder
Äsch! Jag tycker din fot gör sig helt ok på närbild ;-) Vad kul att ni har fått fotavtryck av Anton så man senare i livet kan minnas hur liten han faktiskt var. Jag skickar alla mina krafter till honom! Heja Anton! Du är en sådan kämpe!! Du och M också för den delen... Ni är så duktiga! Vet ni förresten att Anton betyder den ovärderliga? Passar ju väldigt bra! Kram på er.
Nej det visste jag inte, mina ögon blir alldeles tårögda när jag läser det. Gulligt att du kollat upp det och skrev det till mig :)
Underbara små fötter! Kämpa på hela familjen! Många kramar från Pia med familj
Jag kan nog inte ens föreställa mig vad du går igenom men vilka kämpar ni är allihopa och gud vilka underbara pojkar du har, alla tre! Ja, fyra om man räknar med maken såklart :)
Åter igen, tack för att du delar med dig och jag håller mina tummar för att syresättningen ska bli bättre och att hans mage mognar!