Regnig dag
Jag hade bestämt att köra hästarna med Peter, en veterinär på jobbet. Vi var lite oroliga över vädret men gav oss ut på en kortare tur då Toftafältet var stängt för övning. Sen blev det inte så kort tur som jag hade tänkt. Och inte på speciellt breda och välbesökta vägar som man bör. Jag red och Peter körde Flisan. Så för mig och Felizity var det lugnt men det såg lite vanskligt ut för dem andra ibland. Mycket lera och mycket regn och 2 mycket långa timmar senare var vi hemma helskinnade, men dyngsura. Nästa gång ska det vara sol, Toftafältet och Anna får följa med tänkte vi.
Gustav har varit hemma lite längre idag än William som har haft basket på fritids. Vi pratade om Anton. Han hade kortet och "passade" honom lite. Dem spelade dataspel och så. Och sen sa han att han skulle skaffa en jättelång stege och hämta hem Anton så han kunde vara med oss. Vad jag önskar att det kunde vara så. Han trodde även farmor hade fått nya bra ben som hon inte hade ont i. Sen sa han att han iallafall skulle få träffa och leka med Anton när han också kom upp till himlen. Tur man har barn så man kan prata med om det helt naturligt.
Den här texten fick jag av en annan ängelmamma under ett annat inlägg och den är så fin och så bra och stämmer perfekt. Jag gråter varje gång jag läser den och ska printa ut den och ha den på våran minnestavla över Anton som ska sitta i vårat sovrum.
Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår
Imorgon är det begravningscermoni för farmor Tina och sen ska vi få hämta Antons aska.... vill inte men vill ändå ha det gjort och "få hem" honom.
Gustav har varit hemma lite längre idag än William som har haft basket på fritids. Vi pratade om Anton. Han hade kortet och "passade" honom lite. Dem spelade dataspel och så. Och sen sa han att han skulle skaffa en jättelång stege och hämta hem Anton så han kunde vara med oss. Vad jag önskar att det kunde vara så. Han trodde även farmor hade fått nya bra ben som hon inte hade ont i. Sen sa han att han iallafall skulle få träffa och leka med Anton när han också kom upp till himlen. Tur man har barn så man kan prata med om det helt naturligt.
Den här texten fick jag av en annan ängelmamma under ett annat inlägg och den är så fin och så bra och stämmer perfekt. Jag gråter varje gång jag läser den och ska printa ut den och ha den på våran minnestavla över Anton som ska sitta i vårat sovrum.
Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår
Imorgon är det begravningscermoni för farmor Tina och sen ska vi få hämta Antons aska.... vill inte men vill ändå ha det gjort och "få hem" honom.
Kommentarer
Postat av: Linda Ahlgren
Oj vilken fin dikt... Jag blir alldeles tårögd.. Lycka till imorgon, eller vad man nu säger. Jag kommer tänka på er. Massa kramar.
Postat av: Liselott
Ååh, vilken vacker dikt!! Tror absolut att Anton tänker likadant som flickan i dikten!!!
Lycka till idag!!!
Kram
Trackback