Igår kändes del väldigt tomt här hemma. Barnen var på dagis och skola och M har ju börjat jobba. Och så kom tankarna på att antingen hade Anton legat i magen och sparkat och gjort sig tillkänna eller så hade han rent av redan varit född. Jag tänker inte om han hade klarat sig när han föddes så liten och med alla odds emot sig, utan tänk om han inte hade haft en så dålig moderkaka vad hade vi gjort nu! Gosat och pussats kanske.

Jag hade inte jobbat och kanske gått och väntat och varit trött på att vara tjock och gravid. Var glada alla ni som är tjocka även om det känns jobbigt i slutet, det är bra att vara tjock för då har bebisen växt ordentligt därinne.

Vi har fått tillståndet som säger att vi får sprida hans aska. Kanske ska ringa begravningsbyrån och fråga om vi kan hämta askan, om det är klart. Har bestämt att ha askan hemma tills det är dags så det inte blir så stor grej att åka och hämta den och sen direkt åka till Kyllaj och göra det utan ha honom hemma den tiden tills det är dags. Pappa och Carina kommer ner och vill vara med så vi planerar att göra det lördagen den 5/5. Enligt deras uträkning var han beräknad till den 6/5 men enligt oss 28 april så redan vi dem första mätningarna var han antagligen mindre än vad han skulle vara.

Idag har jag varit med William i skolan och då känns det inte så ensamt. Men man blir trött att sitta i skolbänken igen även  om dem bara går till 12.40. Jag var med Gustav på dagis i fredags och då var jag helt slut. Väldigt hög ljudnivå även om dem lyssnar när man säger till dem. Roligt att hjälpa till med matten som dem räknade idag även om jag inte är så pedagogisk och inte förstår varför dem inte räknar i huvudet bara. Men lite hjälp var jag nog.