Har haft fullt upp hela dagen. Kan börja med Antons dag. Kom dit vid 9 och satt där och höll handen. Eller hans hand höll mitt finger, då var han lugn och tillfreds. De hade inte gett någon mera mat då hans mage blivit lite spänd och han skule röntgas på fm. 2 ggr när jag var där glömde han att andas och det var inge kul. Första gången fick jag lite panik för dem hade sagt att man ska putta lite på dem och påminna dem att andas men inget hände. När dem kom och skulle hjälpa mig hade han redan kommit igång och andra gången kom jag på att jag skulle kittla honom på foten för det gillar han inte och då kom han igång snabbare.

Barnen och M kom vid 12 så M fick vara med honom en stund innan läkarsamtalet. Hon berättade väldigt bra om allting. Att hjärtat ska kollas noggrannare imorgon av specialist och att hjärnblödningar var vanligast till dag 3 och efter 7 dagar mkt ovanligt. Det som är den stora grejen nu är magen och att tarmarna kommer igång. Det är därför dem tar det så försiktigt med maten. Det kan annars bli tal om operation av tarnen om det går illa och att man måste ta bort en bit och det vill vi inte. Hon sa också att i början kan dem vara lite adrenalin stinna efter födelsen för att sen eventuellt behöva använda respirator under en period. Hans lilla kropp får ju arbeta väldigt mycket och han har högt antal andetag/minut.Så man inte blir förskräckt en dag när man kommer och det skulle vara så. Men dem säger också att han har temprament, måste vara från hans pappa :) när dem gjort något med honom som han inte gillar tar det lång stund innan han lugnar ner sig.

Han var lite missnöjd nu på kvällen när jag var där ovh man känner sig ju helt oförmågen att trösta honom. Dem andra kunde man amma eller hålla och vyssja och man har lust att slita bort alla sladdar och ta ut honom och trösta men man håller sig. Men jag såg att när han kissar blir han lite orolig så jag frågade om vi kunde byta på honom, han ligger på en liten slags binda/blöja och det gjorde vi och den var tung och sen blev han mycket nöjdare så det kändes skönt att börja förstå hans tankar.

Jag då, dem tog bort bandaget från såret och allt ser fint ut. Men kändes lite läskigt utan. Dem tog blodtryck, temp och blodvärde och jag var ett skolexepel så dem vågade skriva ut mig. Fick veta att jag skulle få ett rum på familevåningen på Astrid Lindgren och det kändes bra. Min rygg mår inte bra efter sjukhus sängen säger jag bara. Har börjat komma igång lite med pumpningen och börjar kännas spändare och kom några droppar. Känner ingen riktig press för 0,3 ml ska jag nog klara av snart tänker jag.

Blev lite smått galen när jag kom tillbaka från neo nu på em och dem hade låst dörren in till avdelningen där mitt rum är och inte berättat koden för att komma in. Trött, ont i ryggen och magen och kände inte för att behöva gå tillbaka och försöka få tag på någon. Inte en männsika gick det i korridoren men efter en tur ner och sen upp igen kom det en pappa som skulle ut och han kunde släppa in mig och jag hann få koden med! Mycket krångel. Sen har det varit lugnt, mycket fram och tillbaka. Man ska äta och pumpa och va med Anton och med stora barnen. Men nu sist visade dem mig var jag kunde pumpa på neo så jag slipper gå tillbaka hit varje gång. Det går inte snabbt när jag går inte. Som en gammal gumma känner jag mig Men det är han värld den lille lille mannen som förhoppningsvis bara ärvt mammas humör men pappas kroppsbyggnad